Familjen Berg på väg till Kroatien

Far i huset frågade en kväll familjen – Vart ska vi åka på semester i sommar?
– Till VÄRMEN! Fem röster lät som en.
– Jag vill se något nytt, resonerade mor. Vad sägs om Kroatien? Du har sagt att det är så vackert där.
– Kan man fiska där? Sonen i huset har redan bestämt huvudsysselsättningen för sommaren
Nu börjar förberedelserna. Vilken väg ska vi ta. När, boende många frågor fick under våren sitt svar.
Till vår hjälp har vi barnens brottningstränare, Zarko. Målet blev hans hemö Murter.
Med tips om boende, färdväg och sevärdheter började så resan ta form.

Välkommen att följa med oss på resan

15 juli – avresedag

Så här ska inte avfärden börja.
Bilen går inte att starta. Inte ens ett livstecken. Assistans fick komma med *stora* batteriet och väcka liv i bilen.
– Det är inte säkert att ni kan starta bilen efter båtresan, sa bärgaren.
Med fasa såg alla hur det kunde komma att se ut på färjan vid ankomsten till Kiel.
Nåja vi fick helt enkelt ta vägen via Lerum till färjan.

Batteriet sitter på värsta tänkbara ställe på en semesterlastad bil. I bagaget.

16 juli – på resande fot

Autbahn

Övernattar i en liten pittoresk by, Werfen som vintertid är skidort.
Vy från hotellrummet.

17 juli – framme

Slovenien
Köer.
Knappt 10 mil på 3 timmar. Olyckor och mycket trafik som måste portioneras i de små tunnlarna ger dessa långa köer.
Det är bara att vänta.
Bok och korsord är bra att ha till hands.

Nedanför oss ligger Medelhavet alldeles spegelblank och det är varmt, 33 grader.
Vi har precis kommit in i Kroatien och det är pausdags.
Vyn är fantastisk. Tyvärr gör inte bilden rättvisa åt utsikten.
Framför oss har vi 30 mil på kringliga, slingriga, kurviga vägar. Längsta raksträcka 200 m.

18 juli – första dagen

Bleka Partillebor.
Första dagen på stranden fick bli kort. Bara ett par timmar för bleka nordbor.
Vattnet kristallklart och turkosblått och varmt, säkerligen närmare 25 grader. Minst 30 grader i luften
Stranden består av massor med små vassa stenar. Det blir med stapplande steg vi tar oss ned till vattnet.

Stilstudie
Jens har full kontroll.
Patrics nyinköpta EM-replica har kommit till stor använding. Det trixas och spelas varje ledig stund.

En av många små fina gränder i denna lilla stad Murter på ön Murter

Stilstudie
Poserar för fotograf Patric

19 juli – stranden hägrar

På morgonen drar Patric och Jens iväg för att inhandla cyklop. Vattnet är så klart så har ska spanas på fiskar.
Jens och Emelie njuter av det varma vattnet.

Här ska spanas på fiskar.
Patric ställer in det nyköpta cyklopet.

Det visar sig att cyklopet tar in vatten. Trasigt.
Det var bara att gå tillbaka till affären och byta.
Till allas förvåning lägger expediten tillbaka det trasiga cyklopet i hyllan till försäljning igen. Till den affären går vi inte tillbaka.

Vattnet underbart men klipperna var mindre sköna att ligga på.

Väldigt lurigt när vattnet är så klart. Tror att man bottnar men det är i själva verket flera meter djupt.

I kväll slipper kocken Berg laga mat.
Pizza på en av de många pizzeriorna/restaurangerna får besök av familjen Berg

20 juli – stranden hägrar för soltörstande svenskar

Nu vill vi ha en strand att ligga och sola på.
Bilen tog oss till staden Jezera och en fin strand. Förvisso även den med stenar istället för sand. Men dessa va små.
Patric älskar att skvätta ner mor för han vet att hon alltid brukar vara först i vattnet.

Ska jag ta av den, funderar Emelie

21 juli – fiskedags

Bäst att huka. Vet aldrig var Emelie kommer att sätta den kroken.
Lugn pappa, säger hon. Jag har full koll.

Vad varmt det är.
37 grader sa termometern när vi anlände till Vransko Jezero.

Jens prövar lyckan.

Efter ett par timmar tröttnade familjen på värmen vid sjön, Vransko Jezero, och for ut till havet.

Allehanda katter dras till familjen. Den här hälsade på oss i restaurangen.

Huskatten

 

22 juli – Jezera

En dag på stranden i Jezera.
Kom nu då pappa, de e skönt i vattnet.

Kampen om den stora stenen. Jag vann, hojtar Emelie.

Är det någon som vill ha glass?
Ingen tackar nej. Det är varmt, 35 grader i luften och en 23-24 i vattnet.

Patric sitter på altanen efter dagens träningsrunda och hoppas att vindruvorna skulle vara klara snart.

23 juli – Krk nationalpark

Resan till Krkas Nationalpark föll inte Lotta i smaken. Nåja, första biten med bil från Murter till Sibenik, 2,5 mil, var väl helt ok. Men sedan, 10 min i en gammal buss på oerhört smala serpentinvägar. Det var väl inget kan man tycka men med möten med andra bussar och avsaknaden av ordentliga vägräcken med raviner på några hundra meter var inget hon uppskattade nåt särskilt trots en magnifik utsikt.

Vattenlevande orm på jakt.

Skal
Undrars vilka djur kan detta ha varit.

Bad nedanför vattenfallen. Skönt som omväxling mot det väldigt salta havsvattnet.

En av de många vattenfallen i nationalparken

 

24 juli – en dag som många andra

Strömavbrott, underbart att börja dagen så. Tack och lov för gasspis så det gick att få kokt lite kaffe. E

fter lite konsultation med husägaren visade det sig att det gällde hela kvarteret. Det hördes, alle man gick ur huse för att diskutera. Nu tog det väl bara någon halvtimma innan det hela hade rätt upp sig, lagom för att hända igen i affären! Nästan alla varorna var instämplade, då bröts strömmen. Skulle vi få packa upp alla varorna igen eller? Det slapp vi.

Som vanligt ska pojkarna ut springar en liten runda efter badturen

Vårt lilla husdjur gillar ost.

25 juli – Sibenik

Kraftiga vindar lockad in oss tidigt igår kväll och tur var väl det för snart var åskan rakt över stan, med massor av regn. Fast det ska erkännas det blev svalt och skönt efteråt.
Då det inte var något direkt badväder beslöt vi att åka till Sibenik. Staden är gammal, med anor från 1400-tal.
Till kvällen kom vår huskatt och hälsade på igen. Med sig hade han sin dräktiga hona. Det var ett riktig gulligt par.

Trånga, mycket trånga gränder med höga (4 vån) hus. Kändes som om man förflyttades till en helt annan tidsepok, sisådär 300 år tillbaka att vandra där.

Katedralen i Sibenik byggd på 1400-talet och renoverad efter kriget.
Vi fick tyvärr inte komma in och titta, fel kläder.

Förstår inte hur det gick till men vi glömde vår fina resegrill. Har letat i en vecka och äntligen hittat en. Nu ska här grillas.

26 juli – molnig dag

Dagen började molnig men det var varmt så vi beslöt ändå att ta oss till stranden. Allt eftersom dagen gick blev det soligare och varmare.

Även ett 25 gradigt vatten kan vara kallt.

Fader Berg vill inte ha en kram av sin nybadade dotter, hur nu det kan komma sig.

Vad skönt det är. Jag somnade nästan rapporterade Patric när han till sist kom upp ur vattnet.

Emellan doppen hägrar Sagan om Ringen.

På span

Tungt, Jens och Stefan på löprunda utefter stranden, Slanica

Medan pojkarna springer går Lotta och Emelie och handlar. Mjölk och grönsaker.

Äntligen, nu har vi fått se hur en livslevande cikada ser ut. De som dagarna i ända spelar sin nästan öronbedövande sång.

Den som gapar efter mycket…..

Patric skulle hämta öl och cola men tappar colaflaskan som spricker och argsint snurrande sprutar klibbig brun vätska äver hela köket. Emelie som såg det hela ligger på golvet och vrider sig av skratt men lyckas ändå få fram kameran.
Bara att ta fram trasan. Men det fick bli efter maten.

27 juli – Zadar

Dagen började blåsig och molnig så vi beslutade oss för att åka till Zadar. I affären dagarna innan hade vi träffat ett par svensk-kroat/serber som varmt rekommenderade Zadar. Bättre shopping än Sibenik tyckte dom, trots att hon var därifrån. Ungdomarna vill ju handla. Efter lite om och men hittade vi ett shoppingcenter med en massa boutiqer men inget speciellt. Vi tröttnade ganska snart och åkte ”hem”.
Av någon anledning kom aldrig kameran fram så några bilder kan jag inte bjuda på.
Gamla hus med massa hål i olika storlekar i och en förfärligt massa hus som är under uppbyggnad.

Huskatten tycker om våra stolsdynor.

28 juli – blåsig dag

Båtar……
jag längtar efter min, suckar Stefan och lägger sig drömmande ned på filten.

Det dröjer inte lång stund innan han blir väckt av Emelie och Patric som har hittat en stor krabba.
Gott, Stefan får något drömmande i blicken och sätter sig upp. Då hoppar krabban ur Emelies hand och pinnar raka vägen mot Stefans ben varvid han formligen flyger av filten till familjens stora skratt.

Lunch är gott. Vanligtvis brukar vi ha legat i vattnet en lång stund innan, dock inte denna blåsiga dag.

Jens, visar sin bästa sida.

Kallt, huttrar Emelie och kryper ner under handduken

Patrics nya ide, alla ska blunda.

Äntligen har vi hittat en oxfile. Mumsigt värre blev det.

29 juli – molnigt och kallt

Det är lustigt vad man vänjer sig. Termometern i bilen visar 24 grader och vi vill inget hellre än ta på långa byxor och tjock tröja.

Molnen börjar hopa sig. Men det är inget som stör Patric.

Solstrålarna hittar ännu så länge ned till oss.

Moln, så långt ögat kan nå.

30 juli – sista dagen

En sista dag på stranden. Idag gick vi till den mest populära stranden, den har sandstrand. Men vi lägger oss på klipporna. På kvällen firar vi på restaurang. Där även Zarko med fru Karin och hans svåger Stiepe, som vi hyr av, gör oss sällskap.

Jens och Emelie farligt nära vattnet.
Det får de om en stund erfara när floden kommer och dränker allt. Så det vara bara att flytta högre upp på klipporna.

Kvällsöl på torget.
Pappa gillar Emeliepussar.

Zarko och Karin

Stiepe

Far och son

31 juli – resan hem

Lördag morgon klockan är 10 och det är strålande sol och klarblå himmel. Inte ett moln så långt ögat kan nå. Svag vind, långt från de senaste dagarnas styva kuling. Avfärd mot Österrike och Werfen där rum är bokat.

Elma, hyresvärden vinkar hejdå och önskar oss, sretan put (trevlig resa).

Lunch på en liten vägkrog efter 1 mil serpentinvägar från motorvägens slut ned till kroatiskakusten.

Vad är det som händer? 20 minuter i kön till bensinpumpen.

Bensinen är slut.
1 timma att tanka.
Sedan var det köer, köer och åter köer.
Denna dag blev lång och tröttsam

1 augusti – resan hem

Hela långa dagen har vi åkt bil. Från Werfen till en liten by vid namn Egelstorf strax söder Hamburg.

Mängder med trafik, och köer i mängd och helt oförklarigliga sådana dessutom. Lika plötsligt som de har dykt upp har de försvunnit.

Restaurangen var stängd så det får bli att inta matsäcken på hotelrummet.

2 augusti – snart hemma

Vi tar vägen om Citti Park. Vagnen blev full, hur ska allt detta få plats i den redan fulla bilen. Med lite god vilja och fantasi så..
Trots bensinstopp kommmer vi i god tid till färjan, 1 timma före avgång. Den 3,5 timma långa båtresan känns som en evighet alla längtar hem, efter den drygt 200 mil långa bilresan.Vid midnatt anlände vi Partille.