Äntligen var det dags.
För tio år sedan föddes idén om en lång resa under lång tid.
Det skulle sparas både semesterdagar och en och annan krona. Allt eftersom tiden gick valde vi istället bara en två veckors vinterresa och ev även en vår/sommar dito.
I år bär det iväg till Sydafrikas vackra land. Vi landar i Kapstaden där vi stannar några dygn innan resan tar oss till vindistrikten och Stellenboch. Vidare Garden Route (sydkusten österut). En 100 mil i bil lär vi minst lägga bakom oss på resan, en och annan kilometer på en elefantrygg likaså, kan tänkas. Vi får väl se. Mycket är bestämt och bokat men inte allt.
10 januari
Men först ska vi bli man och hustru
kl 18.55 lyfter så planet. Efter incheckning visar det sig att vi inte får sitta bredvid varandra, men tack och lov fixar det sig.
11 januari
Så då har vi landat vid lunchtid, hämtat hyrbilen och tagit oss med hjälp av Svennis o Tomtom till vårt lilla och mycket mysiga Table Mountain Lodge.. Först en liten promenad i staden lite mat och sedan sova.
Varför inte börja vandringen mot det stora köpmeckat V&A Waterfront med en Guiness på Dubliners.
Solen steker. Även jag håller mig gärna i skuggan.
Detta hjul står i ”centret”, likadant som hemma och nej vi har inte prövat det.
I kategorin djurkavalkad får denna elefant i ståltråd plats
Överallt ser man detta berg, Taffelbergen. Molnen rinner formligen ner för det. Vi är nu nere vid hamnen i det område som kallas för V&A Waterfront.
Dom är snabba dom där sälarna. Eller om det beror på henne bakom kameran låter jag vara osagt men den lilla svarta pricken vid kajkanten är en säl som kom upp och kikade på oss
Båt på torra land.
12 januari
Idag tog vi bilen för en tur till Afrikas södra spets och Goda Hopps udden.
Vägen dit gick över höga berg med lite väl djupa raviner, men så vackert.
Vi stannade till i ett par små byar utmed vägen, Fish Hoek och Boulders.
Fishhoek en liten mysig stad utefter vägen ned mot sydudden. Stopp för kaffe och en titt i sportfiskebutiken.
På stranden i hittades denna skylt och ja, det var rödflaggat på stranden, kan skönjas på bilden.
På sydudden finns det ett fyrtorn som vi bara måste upp och spana ifrån. Detta fyrtorn användes inte så länge för det var allt som oftas inbäddat i dimma varvid en hel del fartyg gick på grund.
Vägen upp tlll tornet. Udden längst till höger på bilden är Goda Hopps udden. Stranden med den vackra vita sandas besöktes endast av vilda djur mestadels fåglar.
Alltid på span.
Table Mountain Nationalpark. Visar upp sig
Stolt
Kapstaden lite från ovan.
På toppen av udden Cape Point där fyrtornet står.
Strandvakt på stranden i Fishhoek
Stranden Boulders. Stormbyar piskar oss med sand, känns som tusen nålar. Inte konstigt att pingvinerna kurar ihop sig.
Struts på väg. Den här en armlängdsavstånd. Klappa den, nä det törs vi inte.
Stranden i Fishhoek, vattnet är iskallt, 15 grader kanske o piskande vindar. Det är dessutom rödflagg för simning kanske pga hajvarning.
Trappan upp till fyren. Många trappsteg var det.
Dessa skyltar stod överallt i nationalparken men inte fick vi se några babianer.
Kelp, både ser ut och känns verkligen som en gummislang.
En ensammen pingvin på upptäcksfärd.
13 januari
Idag hade vi tänkt ta oss upp på Taffelberget men då linbanan var
avstängd valde vi istället en tur till Robben Island. Det var en
upplevelse som jag kan rekommendera.
Det här vad vi ser från frukostverandan.
Molnhöljda berg
Ständigt på span. Vi tar en solstund på deck påbåten som ska ta oss ut till ön.
Luftburet
Sälar fanns det många i hamnen, de verkade vara helt orädda och simmade och lekte helt nära kajkanten om de inte låg och solade.
Säl
Farkost
På väg in bakom murarna.
Som guide hade vi en av de forna politiska fångarna. På hans tid i slutet på 70-talet var det ändå rätt drägligt med t.ex sängar.
Kalkstensbrottet där de politiska fångarna fick arbeta 8 timmar om dagen året om. Grottan var den plats man åt eller gjorde toalett på. Ljuset och den vita kalkstenen förstörde ögonen, stendamman lungorna.
Den lilla högen med stenar till höger symboliserar det nya Sydafrika med dess olika form, storlek och färg. De lades dit av de återvändande fångarna som var med att bygga upp ön som ett museum.
I högra hörnan på denna gård under sina odlingar gömda Mandela undan sina politiska manifest.
Mandelas cell, med det som han hade i den.
Närmaste land, 7 km bort.
På väg tillbaka blåste det oerhört + fartvinden på en katamaran.
Fler fångar denna dag.
14 januari
Resan till Stellenboch var oerhört vacker om man då inte betänker alla kåkstäder vi åkte förbi. Det känns tragiskt att de fortfarande finns kvar. Det kan inte vara lätt att bo ett dessa plåtskjul med en brännande sol eller en kall vinternatt.
Vi bor då betydligt bättre på Summerwood guest house
En av kåkstäderna utanför Kapstaden, de var många och varierande standard. Ju närmare någon form av centrum desto bättre skick.
Vingården Tokara fick ett besök av oss. Här blev vi bara sittande och beundrade utsikten som är bedårande vacker. Ett helt annat landskap än det torra Kapstaden.
Vinstockar i långa rader
Klase Cabernet Sauvignon. Vi fick möjlighet att smaka på diverse olika druvor, det var en smakrikt.
Vinprovning
Efter en varm dag var det skönt med ett dopp i hotellets pool, fader Berg tyckte det var kallt.
15 januari
Vi tillbringade några timmar på Stellenboch friidrottsarena för att hälsa på våra svenska/göteborska friidrottare. Vilken vacker stadio. En delikat lunch intog vi på vingården Delair.
Det är inte bara våra svenska idrottare som laddar inför kommande säsong på denna arena.
Emma Green övar höga hopp.
Som hämtad från Påskön?!
Mycket konst och statyer på Delair.
Ord överflödiga
Långa rader med Chardonnay
En liten klase
Restaurangen ligger oerhört vackert belägen.
16-17 januari
Efter en lång resa genom ett brunbränt landskap landar vi i
”Edens lustgård”, Botlierskop Game reserve.
Reservatet 3000 ha stort med 30 talet olika arter av stort och smått, fåglar undantagna.
Lodgen ligger nere i denna dal.
Gnu eller Wildebeast som de själva oftast kallar den.
Bontobok, de vita delarna vänder den mot solen när det är varmt för att den inte ska bli för varm. Är det kallt vänder den den mörka sidan till för att samla värme.
Ståtliga varelser.
Två lejonhonor tar igen sig. De sover över 20 timmar per dygn.
En ung lejonhane. Den är lite sargad efter slagsmål med honorna och har fått ses om av veterinär.
Honorna har fått doft på hannen som visst är i rörelse.
På flera platser fanns sådana här nectarflaskor. Många vackra Sunbirds (kan inte det svenska namnet om den finns något sådant) dök upp.
Svart Impala, mycket sällsynta och värdefulla.
Översvämmade vägar bekom inte ranger Billy utan han rattar friskt sin jeep igenom dem upp och ned för slingriga och mycket branta vägar på höjderna runt lodgen.
Vi är uppe på nästan 300 m höga sluttningar.
Nedan vatten- reservoaren som förser Mossel Bay (som syns i bakgrunden) och alla kringliggande orter med färskvatten
Vit noshörning, en mor och en dötter, i bakgrunden ytterligare en dotter samt en hanne.
Vi stannar för en paus.
Medan vi står och tar en fika blir noshörningarna nyfikna och närmar sig. För nära tycker guiden och beordrar oss upp i bilen.
Den vita noshörningen ser dåligt, bara 2 m och tror därmed att bilen är ett stort djur.
De kommer närmre och han backar undan.
Noshörningarna börjar beta så guiden går ut för att hämta tillbaka ”maten”.
Lådan med drickat blev kvar.
Guiden försöker rädda drickalådan
Talande bild
När vi är på väg till middagen hittar vi denna gnu som tar igen sig. Han/hon vandrar runt i området och senare på dagen låg han och sov nedanför vår altan.
De ser ju ut som urtidsdjur när de går bland träden.
18-20 januari
Knysna sen drar vi vidare till Cape St Francis
En sista bild från Knysna denna gråmulna afton dagen innan vi åkte vidare.
Cricketmatch
Det är inte ofta man ser en luftfarkost på vägarna i synnerhet inte helikoptrar. Detta var en ”söt” liten rackare.
Utanför alla städer, byar hittar man dessa kåkstäder.
Stranden i Cape St Francis. Finkornig underbar strand, vacker vy, kallt vatten och underströmmar. Inte direkt läge för bad kanske.
Fågelbo av denna typ finns det gott om. Ingången är underifrån och kammaren ser ut att vara vid sidan om ingången. Har ännu inte sett vilken fågel som häckar här.
21 -22 januari
Vår sista anhalt på denna trip, Cape St Francis är ett litet, som det
verkar semesterby med hotellrum, andelslägenheter och semesterhus. Just nu väldigt tomt på folk och inte mycket att göra i närmiljön. Vi tog oss därför till Jeffryes Bay, en stad för surfare skulle man kunna säga. Men fantastiskt god mat hade dom på ”3 fat fish”.
Och efterrätten var magisk
När vi så sitter och äter i allsköns ro smäller det till på gatan och vi blir vittne till en trafikolycka. Tack och lov av inget allvarligt slag.
Denna dag tog vi oss en promenad till Penguin Rescue and Rehabilitation på udden en bit bort.
Här tar man om hand bl.a pingviner.
Somliga är tröttar en andra.
Vår promenad skulle ta oss till granorten via stranden. Det var en mycket spännande promenad över sanddyner, genom snår och över stenar.
På vägen fick vi lite sällskap.
Kattgos kan vi inte vara utan för länge.
Från denna hamn på grannorten, St Francis går de båtar som fiskar Calamari för hela området.
Fiskare
Branta var dynerna. Undrar hur våra ben mår i morrn.
Havet på väg in, fiskarna har börjat rigga sin utrustning.
Om man inte ser till att ha sitt agn väl förpackat så….
23 januari
Äntligen, på tredje dagen kom vi så äntligen ut på en fisketur.
Vädret här i Cape St Francis har inte precis visat sig från sin
bästa sida, grått, blåsigt och regn med lite solstunder emellan.
Nåja, vi kom iväg på en hissnande tur på mer än ett sätt med
grova dyningar, i alla fall i våra ögon mätt.
Tanka först
Här står spöna som
Mark, vår skeppare
Här fiskas det calamari, med krok. Allt exporteras. Båtarna ligger ute i två veckor i stöten.
Vad är det alla fåglar dras till undrar vi och tar oss närmare för att set att det är valar och delfiner som har jagar ett stim småfisk.
Vi fick se mängder med delfiner och ett fyra valar på avstånd när så en val på 6-7 meter dyker upp bara en meter bakom båten. Tyvärr han ingen få upp kameran.
24 januari
Sista hela dagen. Imorgon reser vi hela dagen (och natten)
Lilla Venedig sägs St Francis canals vara. Vackert men dött, inte mycket till liv.
Desto mer liv var det i hamnen när båtarna kommit in för lossning.
Det kan ju finns något för oss också verkar de tycka som snällt sitter och övervakar lossandet av fisken.
Stor fisk, Cape Salmon, kanske.
